Sammanfattning av EM i LC, LK och K1 i Ankara

Landslagsansvarig Magnus Segerberg sammanfattar EM i Ankara 28 oktober- 3 november.

”Så här dagen efter hemkomst känns det tomt, fastän det är skönt att vara hemma så saknar man redan gänget som var med nere i Ankara, det har varit en fantastisk sammanhållning hela veckan.

Om man början med herrarnas prestation så blev det en bronsmedalj genom Olof Pettersson. Malik Sellam vann en mach och förlorade sedan mot en ryss. Resten av herrarna åkte ut första matchen, med minsta möjliga marginal, nu är det bara att träna vidare för alla så är jag övertygad om att vi kommer att ta mer medaljer på VM nästa år.

Om vi går över till våra damer, så är jag fortfarande helt lyrisk över vilka härliga tjejer vi har. Nu hade vi fruktanvärd otur med två utav dem. Först Emma Hell Lövgren som blev matförgiftad natten innan hennes match, och som knappt kunde stå på benen några timmar innan match. Trots detta gjorde hon en mycket jämn match mot polskan som sedan gick till final. En frisk Emma hade gått mycket långt i turneringen.

Sedan var det Karin Edenius tur. Hon ledde stort över turkiskan i kvartsfinalen då hon, en bit in i tredje och sista ronden, skadade sitt knä så pass illa att hon inte kunde fortsätta då knäet inte höll att stödja på. Jag är övertygad om att Karin hade tagit guld om inte olyckan varit framme. Förhoppningsvis är det inget allvarligt och då kan Karin ta revansch redan i slutet av denna månad i Bukarest, men hälsan är viktigast så hon måste vara säker på att knäet håller.

Nästa svenska var Maria Elin Olsson som tog ett silver, riktigt bra gjort att gå till final två mästerskap i rad. Maria som dessutom hade varit sjuk några veckor innan mästerskapet och därför inte kunnat ladda upp optimalt, höll jämna steg med turkiskan de två första ronderna i finalen, men i rond tre satte turkiskan några träffar mer som Maria inte orkade hämta upp. En formtoppad Maria hade tagit guld, så det ser riktigt lovande ut inför VM nästa år.

Sedan över till truppens överraskning, Kristin Skante. Vilken fighter denna tjej visade sig vara! Vi visste att hon var duktig och att hon hade goda chanser på medalj, men att det skulle bli ett silver i hennes första mästerskap, det hade varje fall jag inte räknat med. Följande citat visar vilken härlig inställning hon har då vi efter semifinalen sa grattis till att hon hade minst ett brons fick till svar; ”Jag ska inte ha brons, jag ska ha guld!”. I finalen mötte regerande världsmästarinnan och tyvärr blev det förlust på k.o i rond ett då Kristin slarvade med garden lite. Direkt efter matchen var Kristin revanschsugen vilket lovar gott inför VM nästa år.

Sedan förtjänar våra coacher Hayes Jemide assisterad av Roberto Laiolo massor av beröm för ett suveränt jobb. Tre medaljer på nio tävlande är inte illa i ett sådant konkurrenstätt mästerskap och med marginalerna på vår sida så hade det kunnat bli några till.

Jag vill även passa på att rikta ett stort tack till SBI Sport för sponsringen som gjorde att vi bland annat hade mästerskapets snyggaste overaller.

Även ett stort tack till Jonathan Broberg på SB&K för utmärkt rapportering till media.

Vill slutligen säga att detta facit lovar gott inför VM nästa år och efter EM i Bukarest senare denna månad ska vi börja planera inför VM nästa år så vi får optimal uppladdning. För som sagt det är små marginaler som skiljer mellan vinst och förlust, oftast bara 2-3 träffar.Nu ser vi fram emot EM i KL i Bukarest, där jag tror på många medaljer.”

Med vänlig hälsning

Magnus Segerberg, Landslagsansvarig